• Okategoriserade

    De tre musketörerna

    Igår kände jag mig ensammast i hela världen. Jag var besviken på ett möte jag haft tidigare i veckan och i det kände jag mig  lite orättvist behandlad och mycket pressad och utsatt. Den känslan är en av de värsta tycker jag, att känna sig så ensam fast man dagligen möter så många människor när vi lever på sjukhus. Som mamma till Améline är jag så stark jag aldrig trodde jag kunde vara, men också väldigt  skör och bräcklig. Peta på mig och jag faller ihop. Jag fick avlösning på sjukhuset ett par timmar på eftermiddagen, jag gick ner till waynes coffee, beställde en ceasarsallad och satte mig längst in…

  • Okategoriserade

    När livet plötsligt förändras

    En grå och kall vinterdag för 216 dagar sedan sen åker vi in till barnakuten i Linköping med Améline. Hon har varit småförkyld en längre tid och nu känns det inte ok man ser att hon har svårt med andningen. Hon har indragningar vid halsgropen och under revbenen. När vi kommer in på akuten så får vi vänta i kanske någon timme i väntrummet. Sedan blir vi visade till ett undersökningsrum. Jag berättar att jag är lite orolig för att det är RS-virus eller förkylningsastma då jag tycker mig känna igen symptomen sedan min son Alfred var liten. Man lyssnar på hjärta och lungor. Hjärtat låter bra och i lungorna kan man…